Jaa. Nu sitter man här och känner in svallvågorna från julen och stressen. Som tur är är det bara vågor och inte en tsunami.

En process är igångsatt och maskinen går inte att stanna. Fortsätta att gå framåt är det jag ska göra. Mycket förväntningar och löften har jag från livet, rädslan kommer i kapp. Fixar jag detta? Klarar jag av det? Själv? Jag måste, för mig och Alizée. Jag är i förändringens tid och får inte bryta ihop! Nu gäller det att hitta en lägenhet till mig och Alizée, ordna dagis till henne och sätta igång skolan så snart som möjligt! Då kommer livet flyta fram får vi hoppas. Jag är rädd men samtidigt upphetsad över min framtid. Jag ser fina ljusglimtar där framme, sikta mot de ska jag göra, se ej bakåt eller åt sidorna. Gå min egen väg, fuck alla andra. Stark och självständig, vild och vacker.

Ja, det var ett fint inlägg för väldigt länge sedan. Kanske dags att återuppta bloggen? Känner mig rätt så redo ändå. Det var ju tänkt från början att bloggen skulle handla om min kära Kia men jag känner att så kommer fallet inte bli.

Den kommer handla om allt möjligt som händer i min vardag, så som min dotter Alizée, olika situationer som man alltid hamnar i, glädje och sorg. Som de vanliga bloggarna helt enkelt. 

By the way, tack för att du satte på vattenkokaren åt mig Kia. I needed it!

Massa mys

Kia. Jag vet att du sa att jag kunde ta över din blogg, det kunde vara jävligt skönt att skriva av sig sa du. Men det känns ändå bättre att skapa min egen så får du ha din ifred. Den handlar om din sorg till Sebastian. Min får handla om min sorg till dig min älskade Kia. Allt jag kan tänkas skriva har antagligen skrivits av dig tidigare. Men vad gör det? kia, jag saknar dig så fruktansvärt att ibland vet jag inte var jag ska ta vägen! Det gör så jävla ont. Vi var systrar, närmre än de flesta. Vi visste allt om varandra och vi hade våra små egenheter tillsammans och gjorde saker, skämtade om saker som många inte förstod. Haha, fan va vi kunde skratta tillsammans. Vi sa alltid att vi hade så jävla roligt tillsammans! Sällan hade vi tråkigt, vi älskade varandras skratt och skämt!  Åh min Kia.