Jo men hallå!

Idag har jag tillbringat dagen i sängen. Jag har ätit godis. Och tittat på film. Onanerat. Ätit lite mer godis och onanerat lite till. Angelica kommer inte hem förrän vid midnatt så jag är verkligen ensam hemma. Ja förutom hundarna då.

Känns lite konstigt att det är så lugnt här hemma. Alizée är ju hos sin pappa så det är verkligen inte full rulle här! 

Nej nu ska jag FAKTISKT klä på mig och äta lite rester från igår. Det blev en jävligt god påskmiddag med trevligt sällskap.

Idag mår jag bra. Riktigt bra.  

Ja, nu är jag full. Full av sorg och lycka.

Ibland när jag tänker på Kia så tänker jag "jag kommer aldrig få höra hennes röst igen" eller "jag kommer aldrig få höra henne sjunga igen". Och så kan jag bli irriterad på mig själv. Och på andra som säger så. Det enda som behövs är bara att lyssna till sitt hjärta, till sitt inre så finns hon där. Eller typ titta på en av hennes uppträdanden (inspelat då ;)) Otroligt närvarande för att ändå vara död.

Kia. Även om du inte finns med mig/oss fysisk så känner jag så starkt att du är här ändå. Och din närvaro kommer när jag minst anar det. Som när jag tittar på film. Eller sover. Speciellt när jag sover.

Ångesten som kommer när jag verkligen förstår och tänker på att du är D.Ö.D är svår att bemästra. Om jag kunde skulle jag krypa ur skinnet. Om jag kunde.

Och så är det så konstigt! När jag saknar någon så saknar jag mer nu! Jag älskar mer nu. Jag gråter mer nu. Jag skrattar mer nu. Jag knullar mer nu. Jag lever mer för nuet.

Kärlek.