Vad är det som gör att jag hela tiden måste kämpa och försvara mig själv? Varför har jag blivit någon sorts hackkyckling? Är det för att ni ska känna er bättre? Är jag så dålig och utan värde som ni får mig att känna mig? No ger mig ångest varje dag som JAG måste tampas med! Jag blir så jävla ledsen. Ni får mig att bara vilja bryta ihop och skrika rakt ut! Öppna upp era sinnen och sluta vara så fördomsfulla.

JAG MÅR BRA, det är ni som inte klarar av mitt sätt att leva. Förut så har det varit klagomål om att jag inte har studerat och det ena med det fjärde och nu när jag läser då finns det ju andra saker som man kan ha synpunkter och klagomål över. Jag har äntligen fått en lägenhet, Alizée går på dagis och jag studerar. Åter; ALLA MÅR BRA. Lev era egna liv som ni vill ha det och låt mig göra samma! Jag låter er leva precis som ni behagar. Sluta ge mig ångest över saker jag inte förtjänar.

Alizée är en glad tjej och mamma är en glad tjej, jag börjar inse att jag verkligen är good enough och det räcker.

Jag vill inte lägga min energi på saker som får mig att må dåligt, jag vill ha kvar min inre glädje för den börjar verkligen komma tillbaka. Jag lever, jag känner det ändå inifrån. Snälla, var glad för min skull istället för att ta upp allt som ni anser är negativt och dåligt med mig. Jag börjar undra om det är mina inre demoner jag slåss med.

Gör saker som ni blir glada av, som ni mår bra av så lovar jag att jag gör exakt samma sak. Sprid glädje, skratta! Hjärnan vill ha roligt! Älska mycket och många och visa det.

Respektera, acceptera, onanera, älska mera!

Härliga söndag, vilken dag! Ska ner till sjön en sväng med Diesel allihop och sedan så bär det av mot stan för att träffa bror med familj. Det blir roligt för Alizée att träffa lite kusiner att leka med. Men först så måste jag äta, jag dör av hunger!

För elva månader så slet du mitt hjärta itu. Jag trodde inte jag kunde leva utan dig i en nanosekund till, det gjorde så olidligt ONT. Jag var redo att följa efter. Jag är så fruktansvärt tacksam idag att jag inte gjorde det, att Lars fanns där för mig. Utan honom hade jag varit död idag. Just denna kväll. Saknar dig Kia. Även fast jag vet att du är hos mig! Puss

Ja, jag lösenordsskyddade min blogg där ett dygn igen. Mest för att det är skrämmande att alla kan läsa vad jag skriver om. Det känns lite som att det står tio personer i samma rum och bevakar vad jag gör, står ovanför mig och undrar vad fan jag håller på med. Men nu har jag lugnat ner min härliga ångest något och tänker inte låta någon eller något komma åt mitt privatliv eller mina tankar privat. Jag tänker inte släppa in någon i min hjärna om jag själv inte tillåter det. Den vise förstår vad jag menar.

Provocera mera!

Det känns som om jag inte passar in någonstans i samhället. Antingen ska man vara si eller så och om man inte är si så är det fel. Jag blir så jävla less och förbannad på människor som inte kan acceptera vem jag är. VAD är det som gör att man inte kan se kärleken istället för könet? Det låter så jävla klyschigt men den som kom på det var jävligt intelligent. Samhället. Är det så svårt för dig att förstå att jag är kär? Att ALLA människor kan bli kära i VEM SOM HELST? Varför lever du i din lilla fyrkantiga låda? Varför försöker du inte se, höra, känna längre än vad ditt lilla trångsynta sinne förmår?

Samhället menar att jag som inte har varit tillsammans med en tjej förut är inne i en fas. En fas. Då menar du att all kärlek är en fas? Jag blir så jävla förbannad.

Samhället! Föräldrar, syskon, döttrar, söner, arbetskamrater, mor och -farföräldrar, kungen, journalister, byggarbetare, chefer.

Fuck you all.

Jag är inte hel utan henne. Jag saknar henne varje dag, hela tiden. Vi gjorde allt tillsammans! Allt! Vi var systrar och bästa vänner. Hon blev bara 19 år. Jag kan bli så ARG över att hon lämnade mig. Jag har så ont, så jävla ont. det gör ont i kroppen, det gör ont i själen. Min älskade syster, så fin. Hur ska jag någonsin känna mig totalt genomlycklig igen? Jag går runt i en allvarlig dimma, varje dag. Jag vil ha henne tillbaka, jag vill att hon ska komma tillbaka! Ibland brukar jag låtsas att jag ska träffa henne på stan. Ibland brukar jag ringa till henne och låtsasprata. Ibland så tänker jag att hon har stuckit/rymt för att hon inte orkar med och att hon bara gömmer sig. Jag önskar att det kunde vara så. Jag drömmer ofta att hon kommer tillbaka och hon brukar komma till mig i drömmarna och prata med mig. Ibland har jag så svårt att förstå att hon verkligen tog livet av sig. Jag tycker att hon var så självisk som gjorde det och samtidigt väldigt modig. Hon hade ingen dödslängtan men hon ville inte leva. Och tillslut så var hon tvungen att välja något av det. Så hon hängde sig. Min älskade fina syster, jag kommer alltid minnas dig så som du var och jag älskar dig!

Jag vill skriva men jag vet inte om vad. Så det kanske blir ett av de där meningslösa inläggen som bara är dryga att läsa. Varför skriva om man inte har något att skriva om? Så meningslöst! Hur många är det inte som uppdaterar sin blogg med skit bara för att de inte ska tappa läsare? "Om jag skriver att jag älskar bajs då fortsätter folk att läsa min blogg". Men wtf?! Faktiskt så har jag helt rätt. En blogg som rullar med smutsigasemighörmigskit har garanterat mer läsare än vad en sporadisk bloggare har.

Så detta blir ett sporadiskt meningslöst inlägg. Vilken sucker jag är.

Jag har lite smått ångest idag. Måste plugga! Måste städa! Crap. Jag VILL städa. Jag vill städa så jävla bad, ni anar inte. Jag vill plugga. Som fan. Jag vill att klockan ska bli 19.00 så att jag kan lägga Alizée för att sedan läsa. Anyway på torsdag kommer ett flyttlass från Sundsvall så då ska jag hjälpa Margona med det. Och i helgen så ska jag, Angelica och Diesel sova över hos henne i den nya lägenheten. Det blir mysigt! Packa upp grejer, dricka lite vin och prata en massa!

Nej fan nu är det dags för en dusch, Alizée är full med hundhår fastkletat med sylt.

 Bajs