Kia. Jag vet att du sa att jag kunde ta över din blogg, det kunde vara jävligt skönt att skriva av sig sa du. Men det känns ändå bättre att skapa min egen så får du ha din ifred. Den handlar om din sorg till Sebastian. Min får handla om min sorg till dig min älskade Kia. Allt jag kan tänkas skriva har antagligen skrivits av dig tidigare. Men vad gör det? kia, jag saknar dig så fruktansvärt att ibland vet jag inte var jag ska ta vägen! Det gör så jävla ont. Vi var systrar, närmre än de flesta. Vi visste allt om varandra och vi hade våra små egenheter tillsammans och gjorde saker, skämtade om saker som många inte förstod. Haha, fan va vi kunde skratta tillsammans. Vi sa alltid att vi hade så jävla roligt tillsammans! Sällan hade vi tråkigt, vi älskade varandras skratt och skämt!  Åh min Kia.