Jaa. Nu sitter man här och känner in svallvågorna från julen och stressen. Som tur är är det bara vågor och inte en tsunami.

En process är igångsatt och maskinen går inte att stanna. Fortsätta att gå framåt är det jag ska göra. Mycket förväntningar och löften har jag från livet, rädslan kommer i kapp. Fixar jag detta? Klarar jag av det? Själv? Jag måste, för mig och Alizée. Jag är i förändringens tid och får inte bryta ihop! Nu gäller det att hitta en lägenhet till mig och Alizée, ordna dagis till henne och sätta igång skolan så snart som möjligt! Då kommer livet flyta fram får vi hoppas. Jag är rädd men samtidigt upphetsad över min framtid. Jag ser fina ljusglimtar där framme, sikta mot de ska jag göra, se ej bakåt eller åt sidorna. Gå min egen väg, fuck alla andra. Stark och självständig, vild och vacker.